Jag har en dagbok! En rosa fin som jag tycker om jättemycket.

Jag hade dagböcker när jag var mindre, men jag tyckte inte om att skriva i dom varje dag om vad som hänt under dagen eller sådär. Nu har jag en också, men jag skriver bara när jag känner för det! Jag tycker dagböcker är väldigt privata saker och det borde folk respektera mer. Väldigt många vill läsa och se vad man skrivit för saker har jag märkt! Jag har läst lite sidor ur min dagbok för några kompisar och då har det varit för att jag har velat det. Men om någon annan skulle ta min bok och läsa skulle jag faktiskt bli ledsen. Det skulle kännas som om någon hade rotat bland dina egna åsikter och innersta tankar.. Jag har inte skrivit ett ont ord om någon person i min dagbok, för jag tycker inte den är till för att smutskasta människor.  Istället skriver jag väldigt mycket om heta diskussionsämen..
Här kan ni få ett utdrag:

"Jag måste"
Låt mig säga att man är i en stressad situation..
Kanske i en stressande situtaion kan man tänka tyst för sig själv, eller varför inte säga det högt? Jag behöver inte vara klar med allt denna dagen, men det skulle vara bra om jag blev det. Jag tror man måste sluta upp med att lägga så många måsten på sig själv. Jag måste till stallet idag, jag måste bli klar med läxorna, jag måste börja träna osv. Om man tänker efter så säger man ordet måste väldigt ofta i vardagen. Jag själv känner att det blir som ett tvång för mig om jag utrycker mig på det viset. Det känns inte alls behagligt att jag måste göra någonting. Säger jag däremot att det skulle vara kul eller att det skulle vara bra om.. Då känns det genast lättare att genomföra.

Hur känns det för er? Känner ni igen er?